Tv-detox

Detta kommer nog inte som en chock för någon som känner mig men jag har ett litet problem med tv, jag fastnar framför ALLT!! Under denna tid är jag inte kontaktbar alls, märker inte om folk pratar med mig, skriker du på mig kan jag reagera men oftast tar det några minuter. För att få min uppmärksamhet så måste du peta på mig (helst med ett vasst tillhygge) och gärna prata med mig samtidigt. Alternativt ställa dig i vägen för tv:n, detta tillvägagångssätt kan dock ta lite tid då jag förmodligen kommer luta mig åt hållet där du minst är i vägen och sedan upprepa detta ett par gånger, innan jag förstår att du gör det med vilje och då lär du få en blick som kan döda.

Som ni kan förstå är detta inte en egenskap hos mig själv som jag uppskattar så där överdrivet mycket, förstår mycket väl att det är irriterande och ibland rent av förolämpande då jag inte KAN lyssna på någon, hör 3 ord är sen borta. Inte nog med att det är jobbigt för människor omkring mig, jag driver mig själv till vansinne, kan sitta klistrad framför skittv i timmar. Kan ha en massa saker att göra sen så sätter jag på tv:n bara för att kolla på något och helt plötsligt är det kväll och inget är gjort som skulle vara det. Så nu har jag fått nog av vansinnet och tagit bort tv:n, den står i smattern i hallen och tas bara fram om Johan och jag ska kolla på något ihop eller om jag ska träna framför den. Det har gått förvånansvärt smärtfritt faktiskt och jag har haft det så här i snart en vecka, jag läser mer eller pratar med folk (lite därför jag använt fb så mycket). Måste säga att jag är riktigt nöjd med mitt beslut, men behöver ta hem symaskinen för det har börjat klia i mina fingrar och det var längesen, så det ska nog bli lite ordning här hemma. För att inte tala om all tid jag har till att träna, umgås med vänner, plugga, pyssla och hitta på en j*la massa bus på, hurra för mitt (typ) tv-fria liv!