Den 8 januari förra året tog jag kommandot över mitt liv, jag hade tidigare under hösten påbörjat behandling för den ätstörning jag haft i år utan att inse att jag levde med den. Jag hetsåt utan att förstå att det var en sjukdom, istället trodde jag att problemet låg hos mig själv, att det var jag som hade dålig självdisciplin, var svag och hade dålig karaktär för att jag inte kunde sluta äta skräp och i de mängder jag gjorde(för mängder var det). Jag pendlade upp och ner i vikt och sen upp mer och det var tungt i dubbel bemärkelse. Sen en kväll när jag satt ensam i Växjö föll poletten ner av någon anledning, hade börjat ana att jag hade en småtaskig hållning till mat men nu insåg jag vad mitt problem var. Jag hade en ätstörning! Sen grät jag i timmar, både av ilska över detta men också av lättnad över att det inte var min karaktär det var fel på utan jag var ätstörd. Efter detta påbörjade jag hela karusellen för att få hjälp, för inte vill jag vara ätstörd! För mig tog d...
Kommentarer
Skicka en kommentar