Dans, regn och kalas

Jag visade upp en stor dos självdisciplin i morse då jag släpade mig upp vid 8:30 för att hinna gå en lång promenad innan mormors kalas. För att förtydliga hur jobbigt detta var bör jag kanske berätta att jag var ute igår och trots att jag var spiknykter kände jag mig bakfull. Vet inte om det beror på åldern eller något annat men satan i gatan vad hemskt det var att gå upp ur sängen (läs bäddsoffan) fick dessutom övertala kroppen med kaffe, panodil och liniment för att komma iväg. Lånade min brors hörlurar så jag kunde lyssna på musik, fast han sov så jag lånade dom utan att fråga innan som den snälla syster jag är;).

De var inte små men de sitter väldigt bra, och jag har inte gjort ett omvänt nose-job och skaffat större näsa, det är bara min mobilkamera som suger på att ta närbilder. Det enda positiva var att det bara var min näsa som blev stor, vanligtvis får jag en haka som skulle göra Gaston i Skönheten och Odjuret (Disney versionen) grön av avundsjuka. Ser inte så pigg ut men detta är inte tänkt som en snygg bild på mig utan en "fan vad jag är duktig som släpar mig ut och går fast jag bara hunnit sova 4,5 timmar" bild. Tycker man borde få pris för sådana saker, en egen sång eller åtminstone en applåd!
 

Fast jag vet inte om det är rätt att kalla dagens motion för promenad i traditionell mening för har nog dansat mer än halva vägen, den stora fördelen men att vara på landet är att ingen ser dig (oftast). Så jag har röjt som en galning ute i skogen och det var sjukt roligt, älskar att vara ute i skogen och att dansa så detta är väl det ultimata kombinationen för mig. Hoppas på att ingen var i skogen och såg mig, fast det var nog rätt underhållande i så fall och det kan jag ju bjuda på.

Hade bra väder tills det var ungefär 30 minuter hem och det började regna först så tänkte jag inte på det, jag tycker regn kan vara lite mysigt när jag går (så länge det är sommar iaf). Sen insåg jag ju att jag hade min brors dyra hörlurar på mig som jag lånat utan att fråga, så stoppade dem innanför tröjan och skyndade mig hemåt. Tills det började spöregna och jag insåg att det inte gick att skydda dem med min kropp och tröja längre, satte mig under ett träd och väntade på att det skulle lugna sig (min utsikt är bilden nedanför denna text). Men efter 15 minuter började jag bli lite stressad för jag skulle ju på kalas och regnet lugnade sig inte, så fick vackert ringa efter Johan som snällt nog kom och hämtade mig. Så jag hann göra mig i ordning till kalaset och det var ett trevligt och lyckat sådant, mormor fick en laptop som hon ska få lära sig använda så nu ska här mailas till henne i höst.