Kortvasan.. namnet är dock lite missvisande

I fredags gjorde jag min kortvasa debut och det var sjukt jobbigt och väldigt kul, 3 mil på skidor var lite och bita i. Framför allt om man som jag inte tränat så mycket, åkte skidor 4 gånger innan och då åkte jag väl sammanlagt 1.5 mil så det är inte så konstigt att jag tyckte det var lite slitsamt. Dessutom snittade jag under träningen på ca 1 vurpa per km, och var 100% på att ramla i nedförsbackar.

Jag åkte med min mamma, faster och kusin men det var mamma och jag som höll ihop under loppet(de andra var lite snabbare). Mamma och jag hade likadana skidor och tejpvalla eller vad det nu heter, kvällen innan så sa vädret och alla att det skulle vara minusgrader hela loppet så vi behöll vår tejp. Dock blev det varmare än så, första stoppet var 1.1 mil och då hade mamma och jag gått skidor i flera km och jag hade ramlat 2 gånger och nacken gjorde ont efter det. Som ni förmodligen kan gissa så var jag här på strålande humör och bara längtade efter att ge mig ut och åka nästan 2 mil till, eller inte.. Jag var på väg att bryta, arg som ett bi och med ickeglidande skidor men det fanns en vallningsbod (HALLELUJA)  som tog bort tejpen och satte på nytt som fungerade i värmen. Åh vad smidigt det gick efter det, den andra milen bara gled förbi och det var riktigt roligt att åka. Efter 2 mil firade mamma som att vi redan var i mål och på ett sätt var vi det för det fanns inte en chans i helvetet att vi skulle bryta när vi åkt så långt, sista milen var lite segare men det flöt på rätt ok ändå. När det var mindre än en km kvar så var det en sista nedförsbacke och vårt glid hade varit dåligt ett tag, och i den backen stannande min skida och jag föll som en fura och vrickade foten rejält.. Hehe gissa vem som svor och åkte i mål arg som ett bi över sitt vanliga flyt och sen var innerligt glad över att vara framme.. Jag klarade det och tänker göra om det nästa år igen men då ska jag träna mer! Ramlade 4 gånger sammanlagt så min vurpstatistik har helt klart gått ner =).