Jag lever...
Är nu i Östergötland över sommaren och har "tokvilat" mig tillbaka till en något piggare Isa!
Jag har haft som livsuppgift sen jag kom hem från Växjö att bara vila och hitta balans, detta efter att jag provat kraniosakral terapi (vilket ihop med akupunkturen hjälpt mot smärtan) och behandlaren talade om att min kropp var i kaos. Inte så konstigt att jag kände mig lite ur form och hade ett humör som en biopolär ekorre på lsd. Så jag blev satt på att vila och ta det lugnt, vilket ledde till att när jag tog fram de böcker jag hade tänkt att läsa så satte både Johan och min mamma ner foten och sa -GLÖM DET! Mina vanliga otäcka deckare eller biografier som väcker starka känslor (kanske inte alltid bra sådana) eller facklitteratur som jag tycker är intressant (blev lite mobbad av min familj när jag på resan över nyår hade med mig en historisk avhandling om relationen mellan prostituerade kvinnor och de kvinnor som försökte hjälpa dem, som jag glatt låg och läste vid poolen). Jag blev därför förpassad till "snälla" böcker som bara var mysiga och en hel hög med Fantomen och Modesty Blaise som jag älskade att läsa som barn. Johan motiverade detta med att jag bara blir ledsen över hur hemsk världen är/ får ångest för jag har ett så bra liv så/ svär över många av de böcker jag läser och ska jag vara helt ärlig så hade han en stark poäng där (det är visst inte bara jag som har sådana;) så jag fann mig i detta.
Efter en massa vila och sömn så känner jag mig lite mer i balans vilket är skönt, smärtan är även den bättre vilket gör allt lite lättare. Så denna veckan har jag kommit igång med min nyttiga kost igen med lagom med mat och har dessutom kommit igång lite med träningen, har mest blivit promenader men går man som minst en 5.5 km/dag så blir det ju lite träning. Men det blev ingen TjejVättern för mig tyvärr, kunde inte cykla mer än någon mil innan jag fick väldigt ont så 10 mil kändes som en dålig idé, framförallt då det skulle vara en rolig grej så det blev inget med det. Så efter att ha känt mig lite bitter och tyckt synd om mig själv, bestämde jag mig för att jag ska köra nästa år och då ska det gå fort (är min plan iallafall).
Men nu ska jag vila/mysa med Johan lite innan det är dags att åka och jobba på Vätternrundan, vill ni komma förbi och hälsa på mig så står i stora tältet 17-20.30 och säljer allt som det står just Vätternrundan på.. Måste bara bestämma vad jag ska ha på mig också, hmmmmmm...
Jag har haft som livsuppgift sen jag kom hem från Växjö att bara vila och hitta balans, detta efter att jag provat kraniosakral terapi (vilket ihop med akupunkturen hjälpt mot smärtan) och behandlaren talade om att min kropp var i kaos. Inte så konstigt att jag kände mig lite ur form och hade ett humör som en biopolär ekorre på lsd. Så jag blev satt på att vila och ta det lugnt, vilket ledde till att när jag tog fram de böcker jag hade tänkt att läsa så satte både Johan och min mamma ner foten och sa -GLÖM DET! Mina vanliga otäcka deckare eller biografier som väcker starka känslor (kanske inte alltid bra sådana) eller facklitteratur som jag tycker är intressant (blev lite mobbad av min familj när jag på resan över nyår hade med mig en historisk avhandling om relationen mellan prostituerade kvinnor och de kvinnor som försökte hjälpa dem, som jag glatt låg och läste vid poolen). Jag blev därför förpassad till "snälla" böcker som bara var mysiga och en hel hög med Fantomen och Modesty Blaise som jag älskade att läsa som barn. Johan motiverade detta med att jag bara blir ledsen över hur hemsk världen är/ får ångest för jag har ett så bra liv så/ svär över många av de böcker jag läser och ska jag vara helt ärlig så hade han en stark poäng där (det är visst inte bara jag som har sådana;) så jag fann mig i detta.
Efter en massa vila och sömn så känner jag mig lite mer i balans vilket är skönt, smärtan är även den bättre vilket gör allt lite lättare. Så denna veckan har jag kommit igång med min nyttiga kost igen med lagom med mat och har dessutom kommit igång lite med träningen, har mest blivit promenader men går man som minst en 5.5 km/dag så blir det ju lite träning. Men det blev ingen TjejVättern för mig tyvärr, kunde inte cykla mer än någon mil innan jag fick väldigt ont så 10 mil kändes som en dålig idé, framförallt då det skulle vara en rolig grej så det blev inget med det. Så efter att ha känt mig lite bitter och tyckt synd om mig själv, bestämde jag mig för att jag ska köra nästa år och då ska det gå fort (är min plan iallafall).
Men nu ska jag vila/mysa med Johan lite innan det är dags att åka och jobba på Vätternrundan, vill ni komma förbi och hälsa på mig så står i stora tältet 17-20.30 och säljer allt som det står just Vätternrundan på.. Måste bara bestämma vad jag ska ha på mig också, hmmmmmm...
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar